Krukmakaren vid drejskivan med lera upp till handlederna, en nydrejad vas framför sig.

Bruksgods från Österlen, med rötter i Kasama.

Handdrejad keramik att äta och dricka ur,
varje dag.

Jag har haft keramik omkring mig så länge jag kan minnas. Min familj i Japan bor kring Kasama (), en keramikstad i bergen norr om Tokyo, dit krukmakare från hela världen söker sig för att lära, arbeta och stanna. Där finns keramiken överallt. Den står på bordet hemma och i verkstäderna längs vägarna, både privata och gemensamma. En del av familjen bor i en liten by uppe i bergen utanför Kasama. Där bor kanske hundra personer, och i minst två av hushållen är man krukmakare på heltid.

Japanskan har två ord som jag ofta tänker på.

陶器
touki
själva godset, som skålar, koppar och fat
陶芸
tougei
konsten att göra dem

Mingei-rörelsen () menade i grunden att de två hör ihop: att det vackraste ofta är det man använder varje dag, och att skönhet inte är något som bara ska stå på en hylla.

En brunglaserad burk med lock på en gammal planka, med ett grönt fält bakom i kvällsljus.
Burk med lock, Österlen.

Själv drejar jag i Österlen. I Kasama sluter bergen och skogen sig omkring en. Här är det tvärtom. Fälten tar aldrig slut och himlen är större än något annat. Två landskap som inte liknar varandra alls, och jag tror att båda finns i det jag gör.

Jag vill göra touki som också är tougei. Saker att äta och dricka ur varje dag, men gjorda med så mycket omsorg att man ibland stannar upp.

Ur verkstaden

Hör av dig

Undrar du över något? Vill du beställa? Jag brukar svara inom några dagar.

Jag använder dina uppgifter bara för att svara dig.